Kom hem från Agilitykurs för Mikaela Sandbacka igår. Kursen var någonstans bortanför Jönköping och specifikt för Japanska spetsar. Och det var seriöst himla trevligt; trevliga människor, himla bra träningar och hundarna skötte sig asbra - mycket bättre än väntat.

Intressant var att mina hundar inte bara var skillade på träningarna, de skällde/lät nästan aldrig, hade inga problem med att vara ensamma, tog det lugnt när de skulle ta det lugnt, var ovanligt lätta att både gå med i koppel och lösa och i allmänhet lättare och trevligare än vanligt när det gällde allt. Något säger mig att om jag hade en konsekvent familj (speciellt mamma) så skulle de vara så hela tiden.

I alla fall så gick Maja från att knappt våga hoppa ett hinder med halvt nerlagd pinne, nätt och jämnt kunna gå genom en rak, kort tunnel om jag sitter på andra sidan och ropar på henne, samt inte ha tränat på slalom mer än att vänja sig vid att slalompinnarna inte är farliga,
- till att kunna genomföra ALLA hinder förutom säcktunnel och gungbräda. På två dagar. Och Maja är världens fegaste hund. Men hon var så taggad och tyckte det var jättekul att träna så det gick ju himla bra ändå.

Vinna var allmänt skillad som alltid. Lite mer övning på gungbrädans kontaktfält och lite mer slalom så är hon tävlingsklar. Eller aa, hon kan alla hinder och är allmänt duktig och kan tävlas redan nu egentligen, men jag vill att allt sitter ännu bättre först.

Vi fick papper med råd inför framtiden^^ Och jag ska tydligen fortsätta precis som jag gör. Hon skrev att med Maja är det bara att fortsätta träna in alla hinder i lagom takt och med Vinna är det bara att börja tävla x)

Balansen :D


Min skillade sak flyger över halvt i sidled för att få kortaste vägen och för att hinna med i sitt tempo xD


Finhunden<3 (som på bilden sitter på vår plats när jag gått iväg för att fota och undrar varför jag har övergett henne)